I veckan som gick var jag och Saga på Hab och träffade logoped och specialpedagog. Lite lek, spel, frågor och prat. De ville ha en färsk bild av tjejen inför vårt "stormöte" på förskolan med bla vår handledare i Karlstadmodellen.  Deras spontna kommentar var att tjejen ökat på sitt teckenförråd, anväder fler ljud, leker rollekar med smådockor och bjuder in mer till lek än tidigare. Vad vi ska arbeta med framöver kommer vi diskutera på det kommande mötet:)

När vi var klara och vi säger detta till Saga, går hon till dörren, öppnar den, går ut och vinkar till oss. Inte speciellt bekymrad över att jag är kvar i rummet och pratar.

Ute i korridoren träffar hon "vår" underbara kurator A. Hon känner dirket igen Saga fast vi inte haft någon närmare kontakt på läääänge nu. När Saga var nyfödd var hon vår räddning. Det var hon som kom till oss på sjukhuset när läkaren misstänkte att Saga hade DS. Det var hon vi pratad med under den första tiden när alla tankar och känslor var i omlopp, det var hon som kom hem till oss, det var hon som hjälpte oss med alla papper, dipans till Isac på förskolan, vårdbidrag mm. Tror inte hon vet hur viktig hon varit för oss. Borde ta och berätta det för henne nästa gång jag ser henne.

I alla fall.... när jag sen kommer ut från rummet börjar vi såklart prata. Om att Saga blivit så stor. A: Maria tänk när du bara tyckte hon satt och satt...(jag kände en stress då över att hon bara satt där på golvet och var så nöjd med det...) Minns du att jag sa att hon kommer att gå... men det hjälper inte vad vi andra säger, det hjälper inte vad andra säger om sitt barn, att det kommer. Man måste uppleva det själv eller hur Maria. Underbara kloka A! För precis så är det, vi träffade många som sa, det kommer men vad hjälpte det... Efter tre år med finaste Saga har jag själv upplevt att "det" kommer. Det tar sin lilla tid och det får det göra. Jag är inte längre stressad, jag njuter mer av nuet och det Saga kan här och nu. Det finns hela tiden nya saker Saga behöver träna på och lära sig. Men jag vet att det kommer, det behävs bara lite extra träning, lite extra tålmod och barn och vuxna runt omkring henne som visar henne vägen. Som utmanar henne, som pressar henne lite, som ger henne massor med kärlek och njuter av den underbara tjej hon är!

Efter en grymt intesiv arbetsvecka där jag arbetat betydligt mer än mina 80 %, besök på Malmöfestivalen i em/kväll med bla underhålling av SjörövarMange och Kattapirat är det nu mys i soffan med Isac. Saga sover gott!

I helgen väntar kräftskiva och Me&I party här hemma.

Njut av helgen och era barn

Stort tack till alla läsare som berättat vem ni är. Några här på bloggen, några på fb, några på mail och några på jobb:)

Kram till er!